Nytänk eller gammal vana?

19.03.2020

Inom beteendepsykologin finns ett begrepp som heter "Availability Heuristic", vilket jag på svenska fritt tolkar som "Tillgänglig lösning" och grundar sig i hur vi människor tar beslut.

Att ta beslut kan vara en enkel sak men kan också innebära veckor eller år av vånda, beroende på hur tungt och stort beslut det är och vad det påverkar i livet. Använd rubriker för att dela upp ditt innehåll

Ingen gillar att ligga vaken på nätterna, funderandes på hur man ska ta tag i saker eller lösa problem, men det är lätt hänt att man hamnar där och människan är duktig på att hitta alternativa lösningar på saker och ting. Mentala skygglappar och ögonbindlar gör att vi kan fokusera på ett mindre område att ta ställning till, dock inte nödvändigtvis det riktiga eller mest relevanta området, utan snarare det området som är enklast att hantera rent mentalt.

Med "tillgänglig lösning" menar jag att man i en problemlösningsfas eller i ett beslutstagande väljer att ta med information som är lätt tillgänglig och sådant man lätt kommer ihåg över tiden. När man måste fundera på något och ta ett beslut så finns det alltid saker som först och direkt poppar upp i tankarna. Dessa saker är lättillgängliga och kräver minst engagemang från oss. Men de är inte alltid den bästa lösningen och tar man beslut baserat på detta så gör man inte alltid rationella beslut.

De flesta av oss tycker det är jobbigt och tidskrävande att gräva efter ny information. Många av oss gillar heller inte att upptäcka allt för mycket om och kring oss själva, utan väljer det man alltid gjort eller redan känner till - den mest praktiska och logiska lösningen.

Att försöka finna den mest optimala lösningen är opraktiskt och tidskrävande. Vi kan på vägen tappa sugen eller hoppet, vi kan komma på att det är besvärligare att komma i mål än vi tänkt från början och att mer jobb, kunskap eller tid blir nödvändig för att ta sig i mål.

Det blir lite grann som att ta en mental genväg till beslut. Man kanske väljer att bara se en enda lösning till sitt problem - den enkla vägen - istället för att utforska alternativa lösningar - den krångliga vägen.

Detta sker intuitivt och automatiskt, dvs det är inget man tänker på bara så där. Dock kan man upptäcka det själv i diskussioner med andra om man märker att man t.ex. har svårare att ta till sig andras lösningsförslag när de känns jobbiga, obekväma och tidskrävande.

Nytänk eller gammal vana är också två delar av detta. Vad kommer man ihåg mest och enklast? Det invanda mönstret eller det nya arbetssättet? Bara se hur det fungerar på arbetsplatsen.

Om jag tar mig själv eller mina kollegor som exempel. Vid varje avdelningsmöte där chefen tar upp nya arbetssätt eller organisationsförändringar så ser man lätt på sina kollegor vilka som är öppna för detta och vilka som direkt plockar fram lösningslådan för det invanda mönstret. Argumenten emot det nya och för det invanda arbetssättet duggar tätt och genomstrålar den jobbiga känslan kollegorna känner för att behöva lära sig en ny metod eller ett nytt program eller informationshantering.

Att resultatet med det nya arbetssättet kan bli bättre, enklare och tydligare är i detta skede inte särskilt viktigt, för personen som ska hantera detta ser vägen till lösningen med ett tunnelseende där den lättaste tillgängliga informationen är den bästa lösningen. Så som vi alltid gjort kräver minst insats av mig och jag kan fixa detta med en gång. Att lära sig ett nytt system - oj då måste jag ju sätta mig ned och läsa en manual eller jag blir beroende av någon annan som måste visa mig hur det där krångliga fungerar, det är ingen höjdare...

För några år sedan började jag intressera mig lite för psykologiska beteenden. Inte på nivån "hobbypsykolog" utan mer att det är ett oerhört spännande och intressant ämne där man kan lära känna sig själv och andra bättre på. Det finns så väldigt många olika psykologiska beteenden som ger riktiga "aha-upplevelser" när man läser om dem, men som man annars kanske inte ens hade registrerat.